I tv-programmet ”Genom nyckelhalet” tittar Dominika Peczynski in i kandisarnas hem. Puls Filip Hammar bodde i hennes lagenhet i ett halvar. Har ar hans skakande rapport.
Jag kommer aldrig att glomma nar jag oppnade dorren.
Forvantningarna var inte uppskruvade. Visst, det ar lite coolt att hyra lagenhet av en kandis, men jag var ju medveten om att det inte var nagot penthouse jag skulle flytta in i. Anda holl jag och min kompis Acke pa att slas i backen av chocken vi fick nar dorren till Dominika Peczynskis fyrtio kvadratmeter pa Soder i Stockholm oppnades. Ja, jag borjade faktiskt grata. Hejdlost.
Hon skulle ha stadat. Det skulle bara vara att flytta in.
Men det sag ut som... ja, det ar svart att prata om det, trots att det ar drygt ett ar sedan. Sakert tva tusen fimpar var utspridda i lagenheten: i ljusstakar, i toaletten, i vasken, i fonstret, ja till och med i hennes skor. Disken var diskad - i hennes varld, vilket innebar att hon hade spolat av den. Smutstvatten lag utspridd over golvet. I kylskapet trodde jag att den kvarlamnade maten skulle ata upp mig. Grundlaggande saker som dammsugning och att gora rent spisen hade hon inte tankt pa.

- Jag hade stadat i tre dagar. Och du sager att det var stokigt. Jag fattar inte det, sager Dominika och gapskrattar.
Efter 48 timmars sanering var det i alla fall mojligt att flytta in. Sedan hyrde jag Dominikas lagenhet i sex manader. Det blev ratt schyst till slut - aven om jag aldrig larde mig att gilla den dar falska kristallkronan hon hade fatt i present av Gurra G eller den dar larviga spegeln som hon maste ha arvt av nagra polska slaktingar.

Uppbrottet blev lika tumultartat som inflyttningen. Efter en kortare semester kom jag tillbaka till Soder. Da hade Dominika flyttat in - och vant upp och ner pa hela lagenheten. Bokstavligt. Allt lag utspritt pa golvet - aven mina skivor, forstas.

- Jag hade val letat efter ett lappstift eller nagot, sager Dominika och gapskrattar igen.
I det laget insag jag att det inte gick att bo kvar. Dominika ar ingen klockren sambo. Det skulle bli destruktivt, farligt nastan. For att fa tag pa Dominika och meddela utflyttningen, ringde jag darfor hennes mamma (Dominika ar som bortblast ibland), som jag har haft en del kontakt med genom aren i vissa ordningsfragor. Jag forklarade situationen och beskrev hur det sag ut. Hon suckade.
- Jag vet inte vad det ar med min dotter, hon bryr sig inte om nagonting langre. Vi har brutit med varandra, sa jag vet inte var hon ar, sa hon.

Det hela kandes mer och mer absurt.
- Vi bryter med varandra hela tiden. Men sedan blir vi vanner efter nagra dagar. Vi har en oerhort sund relation. Och star varandra valdigt nara. Fast vi brakar hela tiden. Sa det dar var inte sa allvarligt, berattar Dominika.

Nu har ni bilden av henne. Da blir det annu mer paradoxalt att Dominika faktiskt ar programledare for ”Genom nyckelhalet” pa Kanal 5 och finkammar ett par kandishem varje vecka. For har man levt innanfor hennes nyckelhal ar det glasklart att hon skiter i sitt eget hem.

- Nej, jag bryr mig inte speciellt mycket. Min mamma brukar stada och tvatta at mig. Och ibland ar det nagra bogar som brukar forbarma sig over mig, sager Dominika.

Numera ar hon ganska sallan hemma, men dorren till lagenheten ar oftast oppen, hon laser aldrig, och hennes fonster kan mycket val sta pa vid gavel, trots att hon har planerat att stanna i London i tre manader.

- Jag tror pa odet. Darfor spelar det ingen roll hur manga forsakringar du har eller hur manga las du har. Vill nagon person komma in i min lagenhet, klarar den det anda. Sa ar det bara.

I hennes portuppgang sitter alltid nagra lappar uppklistrade: ”OBS! Slang inte ut askkopparna direkt i sopnedkastet” eller ”Lamna inte soporna i trappuppgangen”, lyder uppmaningarna som ar direkt riktade till Dominika, hon pa tredje vaningen.

- Jag vet ju att det kommer nagon och hamtar upp det dar forr eller senare. Det finns val for fan en portvakt i huset. Jag betalar ju nastan fyra loppor i manaden for den dar lagenheten.

[part two]

For Aftonbladet pics go [here]